Ranelid: ”Höj straffen till fem och tio år för olaga vapeninnehav”

Författaren Björn Ranelid vill bla. skärpa straffen för olaga vapeninnehav. Hans artikel om detta har spridits flitigt i medierna de senaste dagarna. Här syns   han på Bokmässan i Göteborg 2013 tillsammans med vännen Peter Ahlborg. Foto: Mikael Ullström

Författaren Björn Ranelid vill bla. skärpa straffen för olaga vapeninnehav. Hans artikel om detta har spridits flitigt i medierna de senaste dagarna. Här syns han på Bokmässan i Göteborg 2013 tillsammans med vännen Peter Ahlborg. Foto: Mikael Ullström

 

Hårda och obarmhärtiga straff ska gälla för illegal vapenhandel och kriminellt innehav av vapen. Det menar författaren Björn Ranelid i ett Facebook-inlägg om skotten i Biskopsgården, som nu sprider sig i sociala medier, rapporterar GP.

På tre dagar har Ranelids inlägg delats 6275 gånger, har 1419 kommenterar och över 20 000 gilla-makeringar – efter att det publicerades på Björn Ranelids officiella Facebook-sida den 19 mars 2015.

Här följer Ranelids brev i sin helhet taget från hans Facebook-sida:

”År 1974 studerade jag på Lärarhögskolan i Göteborg och då bodde jag tre månader på Biskopsgården i Göteborg. Inga mord, dråp eller skottlossningar inträffade under de sammanlagt tretton månaderna som jag bodde i Göteborg.

Från det att jag föddes tills att jag levt tjugosju år bodde jag nästan utan avbrott i Malmö. Min familj hade en lägenhet på Ellstorp från 1943 till 1966. Vi var fem personer i två rum och kök på 47 kvadratmeter. Adressen var Sallerupsvägen 32 F. När jag var sexton år flyttade vi till Per Albin Hanssons väg.

Många barn och ungdomar i de nämnda bostadsområdena hade tämligen svåra liv i familjerna. De flesta fäderna var arbetare och många kvinnor var hemmafruar. De betalade skatt och skötte sig nästan utan undantag som medborgare.

Under mina tjugosju år i Malmö hörde jag inte talas eller läste om ett enda fall av mord eller dråp som skett genom skottlossning på offentliga platser.
Inte en enda av mina nära kamrater eller perifera bekanta kom att bli kriminella, narkomaner eller mördare.

I går kväll avrättades två unga män på en restaurang på Biskopsgården i Göteborg. Flera personer skadades av skotten från automatvapen. Gärningsmännen var maskerade med dödsskallar och en av dem bar gul polisväst.

Jag har passerat den platsen åtskilliga gånger i mitt liv. En av mördarnas offer skulle hämta mat på restaurangen och han var enligt uppgifter i dag inte kriminellt belastad. Han råkade befinna sig där när mördarna kom dit.

I Sverige i dag måste du ha fyllt tjugo år, om du skall handla sprit, vin eller starköl på Systembolaget, men du kan förfoga över automatvapen när du är sjutton, arton eller nitton år.

Gangstrar, yrkeskriminella och massmördare har de senaste tio åren avrättat fullkomligt oskyldiga människor och rivaler om knarkhandel och annan olaglig verksamhet.
Särskilt Malmö och Göteborg har varit drabbade av dessa gangstrar och yrkesmördare. Det sägs ofta i den allmänna debatten från politiker, kriminologer och så kallade experter att dessa unga män lever i ett utanförskap.

Låt mig anta att mördarna är födda eller åtminstone uppväxta i Sverige. De har således inte varit ute i krig. Männen som kom hem efter det andra världskriget avrättade och mördade inte sina landsmän. Ingenting kan försvara att en människa sysslar med knarkhandel. Alla förklaringsmodeller som psykologer och kriminologer brukar anföra i liknande fall kan jag bestrida.

Jag påstår att flera av dessa mördare och våldsverkare har levt under betydligt mer privilegierade förhållanden i familjerna än vad många av mina barndomskamrater och bekanta gjorde i Malmö mellan 1949 och 1970. De väljer sina liv och de avstår från att utbilda sig och att skaffa arbete. De väljer sina kamrater och vänner och sitt umgänge.

Många svårt sjuka och handikappade människor i Sverige kämpar för att hederligt försörja sig. De lever under mycket hårdare villkor än dessa gangstrar, dråpare, tjuvar och mördare.

Alla, och jag menar verkligen samtliga, män som lever och härjar i kretsar där man har tillgång till vapen skall dömas hårt och ovillkorligt, ty inga hederliga och laglydiga människor har vapen för att mörda, dräpa och hota andra individer.

Straffet borde vara fängelse på en tid mellan fem och tio år för olaga vapeninnehav. Jägare skall ha vapenlicens. Yrkesmilitärer har inte rätt att förvara vapen i hemmet.

Mördarna som avrättar människor i så kallade uppgörelser mellan gäng är nästan till ett hundra procent män och inte kvinnor.
Var är och vad gör deras föräldrar? Hur försörjer sig dessa gangstrar till söner? Var bor de?

Jag är övertygad om att nästan 100% av människorna som bor på Biskopsgården i Göteborg är laglydiga, men det räcker att det finns fem, tio eller trettio gangstrar och yrkeskriminella för att skapa och sprida skräck och död.

Inga förskönande omskrivningar, inga mesiga, överslätande och enfaldiga (bort)förklaringar till de bestialiska avrättningarna och morden i Stockholm, Uddevalla,

Göteborg och Malmö får stå oemotsagda av mig.

Hårda och obarmhärtiga straff skall gälla för alla former av illegal vapenhandel och ett kriminellt innehav av vapen i Sverige. All knarkhandel skall beivras och bekämpas.

Björn Ranelid den nittonde mars år 2015, i helig vrede och stor sorg.”

Källa: Björn Ranelids officiella Facebook-sida.

Peter Ahlborg

FacebooktwitterFacebooktwitter